Så. Jag tänker berätta om hur mycket jag hatar att resa! :-)

Börjar med att stiga upp klockan 5 på morgonen. Stressar som fan med att packa ihop det sista, klä på oss och ta oss till bussen, som går klockan 6. Exakt 807meter (jag har räknat med en cool metermätargrej, har inte aaaals tagit hjälp av google earth och skalan.. Nejnej) från vårt hus. Trötta som fan med en 11kgs rullväska och en 9 kgs ryggsäck(där får man för att ha en laptop och massa annat skit med sig..) till mig och en 19 kgs rullväska plus 3 kgs ryggsäck till pappa.

Bussen kommer och vi hoppar på, tiger av på Svågertorp och tar tåget över Öresundsbron till Kastrup. Väl där öppnade incheckningen precis då vi kom och vi var först med att lämna in väskorna. Vi gick till säkerhetsgrejen och pappa blev misstänkt för att smuggla knark. Haha, skitkul. '-' En halvtimme senare hade vi lite fri tid. Och exakt VARJE gång vi reser till England måste det hända något. Oftast är det planet som är försenat mellan 2 och 7 timmar. Hmph.

Denna gången var första gången som det inte hände. Nu var ju såklart pappa orolig för att det skulle vara tågtrejk, som förra gången, men det blev det inte. Liksom, väl framme på Stansted tog vi tåget in till London.

50 minuter av varmluft som strömmade ut ur ett uttag från under min stol, fönsterväggen OCH i min nacke. Jag vart överhettad. Wo. Ho.

Tänkte att det i alla fall inte kunde bli värre. Tills en dansk kvinna med sin 5-åring till son som var kåt på att åka tåg hoppade på. Först var han lite gullig som lekte med leksaker i sin stol framför(!) oss. Sen började han klättra runt och peka på allt och skrika(!) på danska och ifrågasätta allt eller vara kåt på det.

"MOOÄÄR, HVAD ÄÄÄÄEEER DÄÄÄÄÄIIIT?+???++?+" *peka på bordet framför*

Och liksom, 50 minuter av det klarar man inte av.

Gud nej, speciellt inte jag som var så trött att jag knappt kunde sitta.

När tåget väl börjar åka efter 10 minuter av extrem-kåt-hyperaktiv-justinbieberlåtande-danska går helvetet från att glöda till att brinna. Jag snackar inte om värmen.

Nej. Tänk er en handfläkt. Alla har vi tagit fingrarna mot det för att få ett FFFFRR-ljud. Ja, tänk er DET ljudet. Och tänk er att ni nu håller det så nära örat att ni hör det, men inte känner det. Tänk er nu att det är HÖGRE ljud än nära örat och tänk er det i 50 minuter. NÄR man försöker sova. Och det funkade inte att lyssna på musik, för FFFRR-ljudet trängde LÄTT igenom. Och jag vet inte var det kom ifrån, antagligen var det något som skrapade emot något..

Ohgud, jag ville nästan gråta.

Sen väntade tunnelbanorna på oss, vi tog oss från Liverpool Street till Paddington Station med Hammersmith & City line på under en halvtimme. Sen väntade 5 timmar av zombie-gång i och runt stationen. Grejen med Paddington Station är att det finns bara 4 affärer där, varav 2 är mataffärer, en är en WHSmith(Englands motsvarighet till Pressbyrån) och den sista är Boots(Englands motsvarighet till Apoteket). Och utanför/runt om är det bara restauranger och snabbmatskjedjor. Så whoop att sitta där i 5 timmar. I stället sätter vi oss utanför Pub-en på högsta våningen där inne och tar varsin dricka, jag kilar ner till WHSmith och köper ett resespel, chips/godis samt några tidningar och sedan sitter vi där till 8 och har ganska tråkigt.

Väl på tåget till Chippenham händer det inget alls. Pappa sover, jag FÖRSÖKER rita, men detta måste vara det enda tåget jag någonsin åkt med som skakar HELA tiden. Alla andra tåg har man i alla fall kunnat ha pennan i kontakt med pappret i minst en halv minut i sträck. MINST. Här var det 3 sekunder MAX.

Så jag lyssnade på musik.

Börjar med att stiga upp klockan 5 på morgonen. Stressar som fan med att packa ihop det sista, klä på oss och ta oss till bussen, som går klockan 6. Exakt 807meter (jag har räknat med en cool metermätargrej, har inte aaaals tagit hjälp av google earth och skalan.. Nejnej) från vårt hus. Trötta som fan med en 11kgs rullväska och en 9 kgs ryggsäck(där får man för att ha en laptop och massa annat skit med sig..) till mig och en 19 kgs rullväska plus 3 kgs ryggsäck till pappa.

Bussen kommer och vi hoppar på, tiger av på Svågertorp och tar tåget över Öresundsbron till Kastrup. Väl där öppnade incheckningen precis då vi kom och vi var först med att lämna in väskorna. Vi gick till säkerhetsgrejen och pappa blev misstänkt för att smuggla knark. Haha, skitkul. '-' En halvtimme senare hade vi lite fri tid. Och exakt VARJE gång vi reser till England måste det hända något. Oftast är det planet som är försenat mellan 2 och 7 timmar. Hmph.

Denna gången var första gången som det inte hände. Nu var ju såklart pappa orolig för att det skulle vara tågtrejk, som förra gången, men det blev det inte. Liksom, väl framme på Stansted tog vi tåget in till London.

50 minuter av varmluft som strömmade ut ur ett uttag från under min stol, fönsterväggen OCH i min nacke. Jag vart överhettad. Wo. Ho.

Tänkte att det i alla fall inte kunde bli värre. Tills en dansk kvinna med sin 5-åring till son som var kåt på att åka tåg hoppade på. Först var han lite gullig som lekte med leksaker i sin stol framför(!) oss. Sen började han klättra runt och peka på allt och skrika(!) på danska och ifrågasätta allt eller vara kåt på det.

"MOOÄÄR, HVAD ÄÄÄÄEEER DÄÄÄÄÄIIIT?+???++?+" *peka på bordet framför*

Och liksom, 50 minuter av det klarar man inte av.

Gud nej, speciellt inte jag som var så trött att jag knappt kunde sitta.

När tåget väl börjar åka efter 10 minuter av extrem-kåt-hyperaktiv-justinbieberlåtande-danska går helvetet från att glöda till att brinna. Jag snackar inte om värmen.

Nej. Tänk er en handfläkt. Alla har vi tagit fingrarna mot det för att få ett FFFFRR-ljud. Ja, tänk er DET ljudet. Och tänk er att ni nu håller det så nära örat att ni hör det, men inte känner det. Tänk er nu att det är HÖGRE ljud än nära örat och tänk er det i 50 minuter. NÄR man försöker sova. Och det funkade inte att lyssna på musik, för FFFRR-ljudet trängde LÄTT igenom. Och jag vet inte var det kom ifrån, antagligen var det något som skrapade emot något..

Ohgud, jag ville nästan gråta.

Sen väntade tunnelbanorna på oss, vi tog oss från Liverpool Street till Paddington Station med Hammersmith & City line på under en halvtimme. Sen väntade 5 timmar av zombie-gång i och runt stationen. Grejen med Paddington Station är att det finns bara 4 affärer där, varav 2 är mataffärer, en är en WHSmith(Englands motsvarighet till Pressbyrån) och den sista är Boots(Englands motsvarighet till Apoteket). Och utanför/runt om är det bara restauranger och snabbmatskjedjor. Så whoop att sitta där i 5 timmar. I stället sätter vi oss utanför Pub-en på högsta våningen där inne och tar varsin dricka, jag kilar ner till WHSmith och köper ett resespel, chips/godis samt några tidningar och sedan sitter vi där till 8 och har ganska tråkigt.

Väl på tåget till Chippenham händer det inget alls. Pappa sover, jag FÖRSÖKER rita, men detta måste vara det enda tåget jag någonsin åkt med som skakar HELA tiden. Alla andra tåg har man i alla fall kunnat ha pennan i kontakt med pappret i minst en halv minut i sträck. MINST. Här var det 3 sekunder MAX.

Så jag lyssnade på musik.

Så nu sitter man här. :)

OH. Och juste, bilder kommer finnas på bdb (iTrust, fast jag har gästlösen om du inte är inloggad, men det tänker jag inte berätta). Så. Kanske lägger upp någon bild här.. ^^

Så idag har man klippt sig, jao. Blev asnöjd, men jag känner fan knappt igen mig själv. xD

Lade till ett par snygga glasögon från BikBok, bara för att jag liknade Ola lite grann i dem. ;D

I alla fall.. Tänkte lägga upp en bild, lite sådär lagom snabbt. Som ni säkert vet så äälskar jag att designa. Och som ni, kanske inte riktigt, vet så äälskar jag Pokémon. :''3

Så jag ritade lite snabbt upp en balklänning som liknar Fantina(Gym Leader i Hearthome City - Sinnoh)s klänning. Den blev ossum;

Mobba inte den. För jag blev jävligt nöjd med den :O<3

Den är ju inte likadan som Fantinas, såklart. Lite fantasi hade jag. Och jag tycker ärlig talat att min är finare. :'3

Nu har jag varit duktig och firat nationaldag.. Typ. :3

Efter att ha strävat runt lägenheten på jakt efter något att göra imorse så fastnade jag ändå framför TVn.

Oh, fina TV, vad skulle jag göra utan dig när jag har lingonproblem? Du är fin, puss. Klickade runt alla kanaler. Hittade inte ett skit. Blev att jag fastnade framför rerisen av Sommarkrysset. Sen var det slut och då tittade jag på Äntligen Hemma istället. Ohgud, det var längesen man såg det. Sen var det slut och jag hade just tänkt stänga av TVn och gå och göra något vettigt, när man hörde Harry Potter melodin klinga från högtalarna och en intervju med J.K Rowling började. Tiden stannade. Jag satte mig i soffan igen. Visade sig att det skulle vara en hel timmes dokumentär om J.K Rowling, som var filmad medan och efter hon skrivit klart sista boken. De filmade under ett år. Den var helt awesome.

Handlade om henne, hennes barndom, hur hennes liv har förändrats sen hon blev författare, besök av hennes lägenhet hon skrev The philosopher's stone och det var helt.. Rörande. Sen en massa annat skit. Men den var fantastisk. Om den går i repris någon gång, se den. J.K. Rowlings Magiska År heter den på svenska.

Efter att den var slut så satt jag bara framför TVn och tittade på allt och inget. Kommer inte ens ihåg vad jag tittade på. Sen satte jag mig framför datorn.. >>

Men ja. Jag tänkte köra en dagens;

Typ så, bre.